Perfektion i den ointressanta partikeln som nyanserades av livet

Det finns något där som skapar nyanser i livet, som ökar kontrasten när du börjar blekna och som klistrar upp dig på himlen igen när du faller ned. Något som lyser upp varje steg du tar och som övervakar dig när dina händer greppar snöret när du önskar att du drog rätt. Om du råkade dra i fel snöre och fick en stöt som kastade dig längre ned så kastades en stege till dig för att du skulle ta dig upp igen, för att du skulle bli en del av de andra stjärnorna och lysa lika starkt.

En gång var du en blek och ointressant partikel, men samtidigt som du blev allt mer celler fick du också en mening med att ta ytterligare ett kliv. Plötsligt var ni en och samma stjärna istället för två på varsin sida av universum. Ni förenades som den mest perfekta kemiska mixtur. Ni blev perfektion.