Ibland undrar jag om det bara är ett minne, de dagar då jag kunde måla och skissa sådär fantastiskt bra och få högsta betyg i alla bildkurser jag gick. För mig känns det inte speciellt länge sedan som kreativiteten tog över min kropp och pennorna for som aldrig förr. Idag kan pennan vila på pappret i timmar och kanske skissa något enkelt, något fult, något meningslöst och pappret skrynklas vilt ihop till en boll som jag försöker pricka papperskorgen med.
Inspirationen tycks ha lämnat mig och jag undrar hela tiden om det är för gott, eller om den vill återvända till mig en dag för att kika hur jag har det och kanske låta mig fyllas av den. Mina händer tycktes alltid vara som skapta för kreativa ting, men nu vill hjärnan inte samarbeta och de få dagar då hjärnan faktiskt vill, så vill inte händerna. Någonting saknas i kommunikationen. Någonting, men jag vet inte vad.
Jag vill bara doppa mitt huvud i en färgburk och stå där likt en struts och ignorera omvärlden. Då kanske färgen kan inspirera mig nog mycket för att jag ska kunna leverera igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar