1 mars 2011

Att flyga runt i himlen och krocka med moln



Det kan slå tusen gånger. Tusen gånger om. Hjärtat kan pulsera fortare för varje andetag. Intensivare, men samtidigt mer känslosamt och närvarande. Tusen gånger om. För dig slog det tusen gånger om, gjorde volter och vann priser.

Plötsligt ramlar man i en björnfälla som klipper av snöret innan man ens var redo och där flyger man runt och inser att rymden är full av känslor bara man tror på det själv. Man fumlar runt för att hitta fotfästet på jorden, för att få greppet man alltid fått, men den här gången är det ingen som drar ner en, utan man bara fortsätter flyga runt i den allra hastigaste fart och krockar med både moln och flygplan. Det börjar regna. Det regnar längs kinderna och man kan inte stoppa det, även om man redan förutspått att det skulle ske. Och plötsligt studsar man mellan ozonskikt och mark så snabbt att man inte kan kontrollera sig. Man tappar greppet och förstår inte varför det händer, utan vill bara falla i dvala för att få allt det intensiva att försvinna.

Sen inser man plötsligt att det inte är det viktigaste i världen att med glittriga ögon säga god natt varje gång man går och lägger sig lite tidigare. Man inser att även om man hoppas så blir det ingen kyss i morgondimman och man slutar till och med att berätta saker för varandra. Plötsligt är man fylld av hemligheter igen. Hemligheter som vill ut och som man bara vill berätta för en person, men det går inte för den personen kan vara handlingen. Det känns inte helt rätt och man vet att man fylls av fler hemligheter än man kan bära och plötsligt kommer de droppa över kanten och man hinner inte riktigt göra sig redo.

Det var precis som att hoppa från tian. Där står man och tar sats, allt vad man orkar och så springer man fram till kanten och kommer på att nej, man vill inte ta sats, utan man vill stå där som de gör på konstsim och bara falla ner mot vattnet. Man vågar inte hoppa, för man vet att det är alldeles för högt, men plötsligt hoppar man ändå, utan att vara redo och ibland blir det ett magplask, men oftast gör man en snygg dykning och försvinner ner, samtidigt som man är mer redo än någonsin.

Till slut känner man sig stolt över att man vann priser för de fina volterna hjärtat gjorde när det slog tusen gånger om.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar