Den som inte känner sig renad

Gammal bild, föreställer havet vid min gamla lägenhet.

Efter flera dagar av trots från min hunds sida bestämde jag mig för att leta hav och vi behövde inte gå mer än tre kilometer innan jag hade en lugn och stabil hund vid min sida igen. Och jag tror att han har saknat havet, för när vi kom dit och han släpptes lös var det som om alla stjärnor föll ner i honom och gav honom den mest glädjerika energi jag sett på väldigt länge. Havet är hans grej. Det är verkligen det, det är hans grej.

Vattnet var så rent vid den här stranden, så förvånansvärt eftersom vi gått längs ett industriområde ca 3-4 km. Och jag är van vid att se Danmark, färjor och ljuset från hus på andra sidan, men inte här. Vid mitt nya hav ser man ingenting. Här är det bara grått och i horisonten syns bara mer hav. Som att vara vid jordens ände, men vi var vid jordens ände och fick energi. Vi kände oss fria igen, båda två, där vi gick med vinden så hårt i ansiktet att det kändes som att hjärnan skulle blåsa ur. Kan man gå längs en iskall strand vid havet i mitten av december utan känna sig renad? Utan att få så många nya krafter och så mycket energi att det känns från tåspetsar och upp till huvudet?