Min alldeles egna lilla julsymbol

När jag kollar tillbaka på mina julbilder från tidigare år finns det många jag tycker är mysiga, men varje år hamnar favoriterna på katten Tux. Ni som hängt med ett tag i min blogg vet att han fick flytta ut på landet. Han är en helt fantastisk katt och på julen kommer jag nog alltid att tänka på honom. På något sätt kom han att symbolisera jul för mig.




2008 - Tux föddes ett par veckor innan jul i en kull med två syskon. Jag hade bokat en kattunge i färgen silvertabby, men efter några veckor visade det sig att Tux var den enda i kullen som inte skulle få den färgen, utan han skulle istället bli bruntabby. Han visade dessutom tecken på att vara blind och uppfödaren frågade därför om jag ville byta till en unge i rätt färg. Nej, sa jag tacksamt. Det här skulle bli min katt. Så var det bara.




2009 - Min gosse började bli stor och han gillade julen precis lika mycket som jag. Han passade på att tugga sönder allt presentsnöre som jag slått in paketen med, så jag bytte onödigt många gånger, gömde paketen för att sen upptäcka att han hittat dem och tuggat sönder snöret igen. Ja, inte var det bara snöre som var kul, utan granen var ju en helt fantastisk uppfinning. Åh, kattgräs i plast. right? För att inte tala om julglittret och julgranskulorna.
Jag trotsade min misse och satte upp glaskulor i granen. Virade in flera gånger och tji, där fick han! Inte en enda kula lyckades han få ner, men att min plastgran barrade var helt hans förtjänst. Den äran lägger jag på honom!


2010 - Det här är sista bilden som togs på Tux då han var hos mig. Han var inte kvar hos mig under julen, utan fick flytta precis innan. Hundälskande som han är fick han en ny hundkompis ute på landet. Anledningen till att Tuxie fick flytta var för att han kom på att innekattslivet var frustrerande och inte alls för honom. Julen var inte alls densamma utan honom. Det saknades något helt enkelt. Han har det jättebra nu.