Det är så fint att vakna i Falun och se snö utanför rutan, så fint att gå på Helsingborgs gator en sommardag, så fint att se ett julpyntat Eksjö. Inte idag, för idag hittade jag polkaströssel på en av Sveriges finaste glassar.
Efter en lång förmiddag med tågstrul, så hamnar man i Göteborg, får en riktigt hård kyss av vinden och kastar en blick på de vackra byggnaderna. Gatumusikanterna spelar trumpet istället för tamburin som i Falun eller dragspel likt på Eksjös gator. Där går man, mitt i den långa vindkyssen och tänkar att "åh, vad jag älskar Göteborg!" och så går man vidare på en promenad med hunden, inte alls långt, men alldeles tillräckligt för att, precis som varje gång, fascineras av alla coola människor. Tanken slår mig varje gång jag är där, inte på en enda plats jag besökt har jag gillat människorna så som jag gillar dem i Göteborg. Jag älskar fina Helsingborg också, trots att man tigger pengar genom att låtsas vara sjuk (för att sen ta sig en cigarett utanför stationen) istället för med hjälp av något så fint som en trumpet, men jag måste nog ha en sommarstuga i Göteborg. Ett litet sommarhem vid västkusten, så att jag kan vindkyssas varje dag, fascineras av byggnader och få sommarkramar av naturen i stora mängder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar