Ibland tänker jag att jag kanske vill ha ett barn ändå. Inte just nu, men sen när jag är redo. Ett gulligt, litet spädbarn som har mitt blod, bandet till mig. I många år har tankarna slutat med att nä, det finns ju redan så många barn som behöver mig, så varför inte adoptera?
Nu såg jag en reklam som sa "Det finns barn i Helsingborg som inte har något hem. Har du plats över?" eller något i den stilen. Impulsivt tänkte jag att jag har massor av plats, so let's do this. Sen slog det mig att nä, aldrig att jag har tid eller plats för ett barn. Om fem år då? Kan det inte flytta hem en missanpassad liten sjuåring till mig då, så att jag kan ge denne ett gott hem och ge hans eller hennes liv ett värde? Kan jag inte få möjligheten att hjälpa ett litet barn som behöver mig istället för att sätta ett nytt liv till världen?
Må dessa tankar stå emot mina instinkter om att föda fram ett eget barn, för det vill jag ju inte alls när det finns så många redan! Alla borde överväga fosterhemsbarn och adoption innan produktion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar